POLIO
Polio, eller barnförlamning som sjukdomen också kallats, var
under den första halvan av förra seklet en mycket vanlig sjukdom i
Sverige. Utbrott förekom årligen, men vissa år kunde antalet
sjukdomsfall öka flerfaldigt. Det förhoppningsvis sista epidemiåret
var 1953, då mer än 5000 fall registrerades, drygt 3000 med
paralytisk polio (polio med förlamningar).
I Sverige inleddes massvaccination i alla åldrar år 1957 och
antalet fall av polio minskade därefter snabbt, år 1961
rapporterades 64 fall och 1962 endast fyra fall! vaccination av
barn infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Något inhemskt
fall av polio har inte rapporterats sedan 1977.
Genom vaccination har man kunnat utrota polio som kliniskt
begrepp från Europa och hela den amerikanska kontinenten
(smittämnet kan dock påvisas av och till) och från många länder i
Asien och Afrika. Länder som senaste år fortfarande rapporterat
fall av polio är Indien, Pakistan, Nigeria, Egypten, Afghanistan,
Somalia, Niger, Tchad, Togo, Burkina Faso och Ghana.
Man räknar med att polio kommer att vara helt utrotad från
världen inom de närmaste 10–20 åren.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och
smittspridning
Sjukdomen orsakas av poliovirus, som tillhör gruppen
enterovirus. Det finns tre typer av poliovirus, typ 1–3. För att
vara helt skyddad mot sjukdomen måste man vara immun mot alla tre
typerna.
Virus utsöndras med avföringen, och smittan sprids framför allt
via avloppsförorenat vatten. Den kan också spridas vid nära kontakt
mellan människor.
Inkubationstiden är hos fall med förlamning vanligen 1–2
veckor.
Symtom, komplikationer, behandling och
diagnostik
Polio kan sägas vara en "isbergssjukdom", där det på varje
enskilt förlamningsfall kanske går ett hundratal smittade utan
egentliga symtom. De flesta smittade får inga symtom alls, många
får endast mycket lätta influensaliknande besvär och bara en liten
del av de smittade drabbas av förlamningar. Många förlamningsfall
blir också avsevärt förbättrade och ibland kan förlamningarna
försvinna helt. Ju tidigare i livet man smittas, desto mindre är
risken för förlamningar och bestående men.
Sjukdomen debuterar med feber, huvudvärk, illamående och
kräkningar och kan alltså, i ett fåtal fall, inom några dygn följas
av förlamningar i såväl extremiteter som andningsmuskulatur. Om
andningsmuskulaturen drabbas är dödlighetsrisken stor. Något
specifikt verksamt läkemedel mot polio finns ej. Behandlingen är
symtomatisk, det vill säga får inriktas mot patientens symtom. I
denna kan andningsunderstöd, t.ex. med respirator, vara
livsavgörande.
Diagnosen misstänks utifrån klinisk bild och epidemiologi. Den
kan verifieras genom att virus isoleras från avföringen.
Allmänt förebyggande åtgärder
Det finns sedan 1950-talet två typer av mycket effektiva
vacciner med en i det närmaste 100%-ig skyddseffekt. I Sverige har
vi alltid använt avdödat vaccin (IPV = inaktiverat poliovaccin),
medan levande, försvagat vaccin, som ges som droppar i munnen (OPV
= oralt poliovaccin) används i stora delar av världen. De flesta
i-länder (även USA) har numera övergått till IPV.
Alla svenskar bör vara vaccinerade, även de som inte avser att
resa utomlands. Vaccination mot polio ingår sedan länge i
barnvaccinationsprogrammet. En god latrin- och vattenhygien är
också viktig.
Källa: Smittskyddsinstitutet
| 