MENINGOKOCKINFEKTION

Annan benämning: epidemisk hjärnhinneinflammation

Vid kliniskt uttalad meningokocksjukdom har patienten ofta en blodförgiftning (sepsis) och en svår hjärnhinneinflammation, som snabbt måste behandlas för att patienten skall bli helt återställd. Tragiska dödsfall, där patienter dör innan adekvat behandling hunnit sättas in i tid, skapar en förklarlig fruktan för sjukdomen. Infektionen som sådan är dock vanlig, t.o.m. mycket vanlig, och är för det stora flertalet helt harmlös.

Trots sitt namn är de flesta fallen i Sverige sporadiska, och i Sverige insjuknar varje år ett hundratal personer. Större utbrott av meningokocksjukdom har under senare år rapporterats från mellersta Afrika, "meningitbältet", och Saudi-Arabien.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Meningokocken, Neisseria meningitidis, är en bakterie som påvisas ganska ofta i svalget även från helt friska personer. Det finns flera olika grupper (A,B,C,Y och W). Endast ett mycket litet antal av de smittade blir alltså sjuka.

Bakterien infekterar enbart människan. Smittämnet sprids genom nära kontakt, i regel som en luftburen droppsmitta, till de övre luftvägarna. Trots att det är många som exponeras och även blir smittbärare kring fall av meningokocksjukdom är det ändå ovanligt med kliniska sekundärfall, som kan kopplas direkt till indexpatienten.

Inkubationstiden hos dem som insjuknar är 2–3 dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Meningokocksjukdomen är en akut insättande febersjukdom som brukar ge hjärnhinneinflammation med svår huvudvärk, kräkningar och nackstyvhet. Patienten är ofta omtöcknad och förvirrad, och sjukdomen kan i svåra fall leda till medvetslöshet. Den allvarligaste formen kännetecknas av blodförgiftning (sepsis) med hudblödningar och sjunkande blodtryck. Dessa patienter behöver omedelbart omhändertagande på sjukhus.

Bakterien är känslig för antibiotika. Efter genomgången behandling blir de flesta friska, men patienter som haft svår hjärnhinneinflammation kan någon gång få kvarstående skador på hjärna och nervsystem. Även andra organ kan skadas. Diagnos ställs i regel genom odling, och bakterierna påvisas i regel från blod eller ryggmärgsvätska.