| |
KOLERA
Sjukdomsinformation om kolera
Koleran satte skräck i många under 1800-talet. Sjukdomen kom då
från Indien och härjade i Europa under 1800-talet, bara i Sverige
dog vid den första pandemin (en sjukdom som sprider sig över flera
världsdelar) över 12 000 personer. Mellan 1834 och 1874
rapporterades 11 epidemier med kolera i Sverige och totalt dog
under dessa c:a 37 000 personer.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och
smittspridning
Kolera orsakas av bakterien Vibrio cholerae, varav det
finns flera typer: både klassisk kolera (cholera asiatica) och
biotyp El Tor samt serotyperna Inaba och Ogawa. Nuförtiden är El
Tor den absolut vanligast förekommande typen. En helt annan
serotyp, O 139, har blivit vanligare, bl.a. i Indien. Människan är
i praktiken enda värddjur för bakterien.
Det finns andra kolerabakterier, som kan ge sjukdom. Dessa
sjukdomar räknas dock inte som ”äkta” kolera (ej agglutinerande, ej
toxinbildande kolera).
Den kritiska infektionsdosen är hög, d.v.s. det krävs en stor
smittdos för att sjukdom ska uppstå. Vid epidemier finns det därför
normalt många symtomfria bärare. Undernärda människor och personer
med låg halt av saltsyra i magsäcken smittas lättare. Bakterierna
utsöndras med avföringen, och smittspridning sker via vatten som
förorenats med avloppsvatten. Smittspridning har också förekommit
från dåligt kokta skaldjur och fisk.
Bakterierna kan överleva länge i kalla, rena vatten men tillväxer
dåligt i flertalet livsmedel. Nuförtiden finns knappast
förutsättningar för någon smittspridning i Sverige.
Inkubationstiden är vanligtvis 2–3 dygn men kan variera från några
timmar till 5 dygn.
Symtom, komplikationer, behandling och
diagnostik
Symtomen börjar med akuta mag- och tarmsymtom med riklig, vattnig
avföring (kan uppgå till mer än 20 liter på ett dygn), vanligtvis
dock inte kräkningar. Sedan följer snabb uttorkning som kan följas
av cirkulationskollaps. Fall med mindre uttalad diarré är vanliga,
speciellt hos barn, men kan förekomma även hos äldre.
Allvarliga, obehandlade fall kan avlida redan inom några timmar.
Vid epidemier kan dödsfallen uppgå till 50% om behandling inte ges.
Behandlingen består i första hand av att kompensera för den vätska
och de salter patienten förlorar. Numera ges också ofta riktad
antibiotikabehandling. Vid korrekt vätske- och saltbehandling kan
dödsfallen minimeras till mindre än 1%.
Diagnos sker genom att bakterien påvisas i avföringen genom
odling.
Allmänt förebyggande åtgärder
En bra sanitär standard med väl utbyggda dricksvatten- och
avloppssystem motverkar spridning av kolera. Det finns ett tämligen
effektivt vaccin (att dricka).
Källa: Smittskyddsinstitutet
|
|
|
|
