KIKHOSTA

Annan benämning: pertussis

Kikhosta är en över hela världen vanlig och smittsam barnsjukdom som nästan bara drabbar människa. I många utvecklingsländer bidrar kikhostan till en hög barnadödlighet.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Kikhosta orsakas av en bakterie, Bordetella pertussis, som fäster och tillväxer på vävnad i luftvägarna. Bakterierna utsöndrar ett gift (exotoxin) som är av betydelse för symtomen. Smittämnet finns hos den sjuke i luftvägarna och sprids som droppsmitta i anslutning till hostattacker. Smittsamheten är mycket hög.

Inkubationstiden är vanligen 1–2 veckor, men kan uppgå till 3 veckor.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Kikhosta börjar i typiska fall som en förkylning med hosta och eventuellt lätt feber. Hostan tilltar, börjar komma mer attackvis och blir efterhand allt intensivare. Efter någon eller några veckor uppträder de karakteristiska kikningarna.

I anslutning till hostattackerna kan barnet få svårt att andas och kan bli blått (cyanotiskt) i ansiktet. Hostattackerna avslutas ofta med att barnet hostar/kräks upp slem. Så småningom klingar hostattackerna av, och sjukdomen brukar vara överstånden efter sammanlagt c:a 6 veckor.

Kikhosta behöver inte vara typisk kikhosta - vuxna och tidigare vaccinerade barn får ofta lindrig sjukdomsbild men kan ändå vara smittsamma.

I första hand spädbarn kan i anslutning till attackerna bli medvetslösa pga. syrebrist. De brukar dock återfå medvetandet inom några sekunder. Spädbarn med kikhosta bör observeras på sjukhus under den värsta kikningsperioden och vid behov få andningsunderstöd.

Sjukdomen kompliceras ibland av lunginflammation som beror på sekundärinfektion med någon annan bakterie. Dödligheten i Sverige har under de senaste decennierna varit låg, men sju ovaccinerade spädbarn har avlidit i kikhosta under perioden 1997-2004. Vid de dödsfall som förekommit bland barn över 1 års ålder har det oftast funnits en bakomliggande sjukdom.

Kikhostan ger en långvarig immunitet. Immuniteten avtar med åldern, och av och till kan sjukdomen diagnostiseras hos äldre personer. Om antibiotika sätts in under den första veckan av kikhosteperioden kan sjukdomsförloppet lindras, vilket också minskar smittsamheten. Om kikningar redan uppträtt är antibiotika verkningslöst ur behandlingssynpunkt, men rekommenderas ändå som smittreducerande behandling i spädbarnsfamilj.

Diagnosen ställs vanligen utifrån den kliniska bilden och vetskapen om att kikhosta finns i den nära omgivningen. Den kan bekräftas genom att bakterien påvisas i prov från svalget.

Allmänt förebyggande åtgärder

Alla spädbarn erbjuds sedan 1996 vaccination vid3, 5 och 12 månaders ålder, med påfyllnadsdos vid 10 år (barn födda t.o.m. 2001) eller vid 5-6 och 14-16 års ålder (barn födda från 2002). Ovaccinerade spädbarn som utsatts för kikhosta bör ges antibiotika i förebyggande syfte. Äldre barn med småsyskon under 1 år som får kikhosta bör likaså antibiotikabehandlas för att därigenom minska smittspridningsrisken.

Källa: Smittskyddsinstitutet