HEPATIT B
Hepatit B orsakas av ett virus som sprids via
blod eller sexuellt. Smittämnet är globalt mycket spritt, i vissa
delar av Afrika och Asien är 10–20% av befolkningen smittad, och
även smittsam gentemot sin omgivning.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och
smittspridning
Hepatit B-virus infekterar enbart människa. Viruset omges av ett
hölje – HBsAg. Innanför detta hölje finns andra antigena markörer,
t.ex. HBeAg och HBcAg. Vid infektion och eventuellt senare
sjukdomsläkning kan dessa markörer eller deras motsvarande
antikroppar påvisas, och det uppkomna mönstret avslöjar om
patienten läker ut sin infektion totalt eller går över i en kronisk
sjukdomsfas med låg eller hög smittsamhet.
Hos en smittsam patient finns smittämnet i blod och flera andra
kroppsvätskor. I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom
att man använder orena injektionsnålar, eller genom att man har
samlag med person som är smittbärare. Smitta kan också överföras om
man får blod från en smittsam person (ibland mycket små mängder) på
skadad hud eller på slemhinnor (som ögat), eller genom att man
sticker sig på orena injektionsnålar.
I andra delar av världen är en vanligare smittspridningsväg den
från mor till barn i samband med förlossning eller smittspridningen
mellan barn i småbarnsåldern. En person med en akut hepatit
B-infektion är höggradigt smittsam liksom vissa kroniska
smittbärare.
Inkubationstiden är 2–6 månader.
Symtom, komplikationer, behandling och
diagnostik
Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. Alla blir inte
gula i huden, men de flesta är besvärade av trötthet och kan ha
dålig matlust under veckor till månader (de akuta sjukdomssymtomen
avviker annars föga från symtomen vid hepatit A). Infektionen läker
vanligen utan bestående men, men ett fåtal (c:a 5%) utvecklar dock
en kronisk leverinflammation, i regel kombinerad med fortsatt
smittsamhet. Upprepade blodprov visar om och när smittsamheten
upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas. Hepatit B i
kronisk fas kan förorsaka levercancer, vilket ses i Asien och
Afrika.
Någon specifik behandling finns ej utan behandlingen får riktas mot
patientens symtom. Diagnosen ställs genom att man söker påvisa
virusantigen (HBsAg/HBeAg) alternativt antikroppar mot smittämnet i
patientens blod.
Källa: Smittskyddsinstitutet
| 